Blinda solrosor

Alberto Méndez debuterade vid 63 års ålder med Blinda solrosor. Han avled samma år som boken kom ut och fick aldrig uppleva den häpnadsväckande framgången: Nationella litteraturpriset och Kritikerpriset – priser som aldrig tidigare gått till en avliden författare – samt Setenil-priset för bästa novellsamling, över 250 000 sålda exemplar i Spanien och översättningar till Europas stora språk.

Blinda solrosor består av fyra subtilt sammanlänkade noveller som utspelar sig strax efter spanska inbördeskrigets slut, 1939–1942. Ohyggligheterna i det spanska inbördeskrigets spår var många, men alla tragedier hade en sak gemensamt: de döda. Alberto Méndez skildrar fyra enskilda nederlag i ett hav av förlorare, fyra historier skrivna med lakoniskt allvar, poetisk pregnans och en så fasansfull trovärdighet att de gör ont att läsa.

En kapten i Francos armé överlämnar sig till fienden i gryningen samma dag som de egna, segrande trupperna tågar in i Madrid. En ung poet flyr från Madrid upp i bergen med sin gravida flickvän, men när barnet föds dör flickan, och kvar i den bistra kylan är spädbarnet, ynglingen och dagboken där han nedtecknar sin förtvivlan. En fånge skjuter upp sin dödsdom genom att berätta lögner om domarens son, tills ångesten över den egna fogligheten får livslusten att sina. En sjuårig pojkes far lever undangömd i hemmet för att undkomma Francos utrensningar, men när en präst grips av åtrå till modern dras snaran åt runt familjens bräckliga tillvaro.